Sverige gick in i Olympiska spelen i Turin 2006 med ett mål: att ta den första guldmedaljen sedan OS i Lillehammer 1994. 12 års av guldtorka för de svenska atleterna alltså. Resultatet 2006 blev över förväntat. Totalt blev det 10 medaljer, varav 7 guld. De svenska längdskidåkarna radade upp medaljer och som grädde på moset fick vi även chansen att ta guld i ishockey där Tre Kronor skulle ställas mot Finland i finalen. Vägen dit var dock inte spikrak.
Sveriges väg till finalen
Det var ett utskällt Tre Kronor som ställdes på isen i Turin. I OS i Nagano hade man åkt ut mot Finland i slutspelet, 2002 ska vi inte prata om och 2004 fick Sverige storstryk i World Cup hemma mot Tjeckien. Faktum är att Tre Kronor hade börjat få en fiaskostämpel på sig eftersom vi aldrig vann när alla de bästa var med. Det var även ett åldrande lag: den gyllene generationen med stjärnor som Mats Sundin, Peter Forsberg (med en fotskada) och Nicklas Lidström som numera har lagt skridskorna på hyllan (Foppa hann dock även spela OS 2010).
I gruppspelet inledde Sverige med att besegra Kazakstan planenligt. Mot Ryssland tog det dock tvärstopp och Henrik Lundqvist fick släppa in 5 puckar bakom sig. Förbundskapten Bengt Åke Gustafsson hade en del att fundera över. Lettland avverkades och vi lyckades slå USA med uddamålet, 2-1. Inför sista matchen ställdes laget inför ett dilemma: Om man förlorade mot Slovakien skulle vi få ett på pappret lätt motstånd i kvartsfinalen: Schweiz, som övertygat i andra gruppen. Sverige förlorade mycket riktigt med 0-3 efter en tafatt insats. Slovakien vann gruppen (och åkte ut mot storebror Tjeckien i kvartsfinalen).
Även om Schweiz övertygade i början av kvartsfinalen hade Tre Kronor inga större problem att slå dem och slutresultatet skrevs till 6-2. I semifinalen väntade Tjeckien och det var kanske här Sverige gjorde sin bästa match. Daniel Alfredsson målade tidigt och Sverige vann övertygande med hela 7-3. Revanschen för debaclet i Globen 2004 var ett faktum.
Sverige slog Finland i finalen
I finalen väntade Finland, som gått obesegrade genom turneringen. De hade eliminerat både USA och Ryssland i slutspelet och frågan var hur man skulle stoppa stjärnor som Teemu Selänne och Saku Koivu, en annan gyllene generation som hade chansen att vinna något stort ihop.
Innan matchen tappade lagkapten symboliskt de finska gåvoflaggan på isen efter att ha skakat hand med Koivu. Det var dock Finland som tog ledningen i första perioden, med ett inte alltför hårt dragskott som slank in mellan benen på en skymd Lundqvist. Sverige skulle dock replikera och ta ledningen i andra perioden. Niklas Kronwall gjorde 2-1 och plötsligt kändes allt mycket bra igen. Hockey är dock en sport det kan vända snabbt i. Sverige såg ut att ha kontroll på matchen, men efter slarv i egen zon kunde Ville Peltonen dyka upp från ingenstans och kvittera. 2-2 inför tredje perioden alltså.
I tredje perioden gick Saku Koivus klubba av vid tekningen mot Mats Sundin. Tomas Holmström satt och stretchade i utvisningsbåset på grund av en dubbelutvisning i andra perioden. Nu skapades hockeymagi. Peter Forsberg trampade in i Finlands anfallszon, släppte pucken till Mats Sundin som i sin tur släppte till Nicklas Lidström som gjorde som han gjort så många gånger i NHL: Drog på ett av världens mest fruktade slagskott. 3-2 satt som en smäck via ribban och Sverige var nu cirka 20 minuter från ett OS-guld i ishockey. Tre Kronor kunde spela av större delen av matchen, men slutminuten blev dramatisk när Finland tagit ut målvakten i jakten på en kvittering. Lundqvist fick sträcka ut klubbhandsken på en jätteräddning när Olli Jokinen fick läge framför mål. Sedan kunde kronprinsen, Henrik Zetterberg, täcka ut pucken och guldet var ett faktum!
Därför vann Sverige OS guld i ishockey 2006
Det är svårt att i efterhand ge någon enskild orsak till ett visst sportresultat. Vi gör i alla fall ett försök. Sverige inledde turneringen ganska trubbigt och övertygade väl egentligen inte på någon punkt. Spelet haltade, liksom målvaktsspelet. Ingen enskild spelare stack ut, vilket kan ses på poängligorna i turneringen där vi hittar massor av finska spelare på topp-10.
Förbundskapten Gustafsson jobbade dock ihop ett lag, med olika roller. Bröderna Sedin matchades ihop med Jörgen Jönsson som en defensiv kedja. Som tur var matchade Finland sina bästa spelare mot dessa i finalen. Man hade alltså stor respekt för våra stjärnor, som var bäst när det gällde vilket ledde fram till det underbara 3-2 målet i finalen. Den blixtsnabba långsamheten beskrev en kvällstidning Tre Kronor som och det ligger inte helt långt från verkligheten. En skadeskjuten Foppa tog dock ett par extra skär (vilket förmodligen gjorde ont) för att leverera in den där pucken i Finlands anfallszon, en aktion som senare slutade med att Lidström sköt ett av sina hårdaste skott någonsin.
OS-guldet 2006 var en saga med lyckligt slut. Det följdes dessutom upp med ett VM-guld på våren vartefter Sverige blev enda land som vunnit både OS och VM under samma år. Om det skriver vi i ett annat inlägg.
Tre Kronors trupp i OS 2006:
Målvakter:
1 Liv Stefan HV 71
32 Tellqvist Mikael, Toronto Maple Leafs
35 Lundqvist Henrik, New York Rangers
Backar:
2 Öhlund Mattias, Vancouver Canucks
5 Lidström Nicklas, Detroit Red Wings
7 Kronwall Nikas, Detroit Red Wings
8 Bäckman Christian, St. Louis Blues
15 Hävelid Niclas, Atlanta Thrashers
23 Sundin Ronnie, Frölunda HC
29 Jönsson Kenny, Rögle BK
34 Tjärnqvist Daniel, Minnesota Wild
Forwards:
11 Alfredsson Daniel, Ottawa Senators
12 Sedin Daniel, Vancouver Canucks
13 Sundin Mats, Toronto Maple Leafs
20 Sedin Henrik, Vancouver Canucks
21 Forsberg Peter, Philadelphia Flyers
22 Axelsson Per-Johan, Boston Bruins
26 Påhlsson Samuel, Anaheim Mighty Ducks
33 Modin Fredrik, Tampa Bay Lightning
37 Samuelsson Mikael, Detroit Red Wings
40 Zetterberg Henrik, Detroit Red Wings
51 F Hannula Mika, HV 71
72 F Jönsson Jörgen, Färjestads BK
96 F Holmström Tomas, Detroit Red Wings
